Le Vinyle Club Vinyl (Begränsad upplaga - Gul) The End Of Comedy - Drugdealer

Nu är sommaren här, och vad är bättre i denna "eftervärld" än att dyka ner i ett härligt album som doftar av kalifornisk strand och syrliga cocktails.
Le Vinyle Club släpper en begränsad upplaga speciellt för er, av ett album som passar perfekt för dina långa sommarnätter.

The End of Comedy är projektet av en sammanslutning bildad av den kaliforniska musikern Michael Collins som har ett "fantastiskt" artistnamn. Drugdealer säljer inget olagligt men lyckas samla hela den nya kaliforniska indiepopscenen, särskilt gänget kring Mac De Marco.
Och just för denna festliga och avslappnade atmosfär omfamnar våra öron ett psykedeliskt popljud, men som ändå är väldigt samtida, som får oss att längta efter en sensuell lathet som vi verkligen behöver just nu.
Vi blundar, föreställer oss att vi är ombord på en kombi på väg till Long Beach, med surfbrädor i bagaget.
Bakom denna kontrollerade coolhet döljer sig en begåvad musiker, Michael Collins, tidigare medlem av Run DMT och Salvia Plath, tidigare bosatt på östkusten, som i slutet av 2000-talet drogs med av den kaliforniska vågen. I Los Angeles, dit han flyttar 2009, träffar han en viss Ariel Pink, som dessutom medverkar på The End of Comedy med låten Easy to Forget. Vi känner till Ariel Pinks inflytande på den kaliforniska indie-scenen under 2010-talet, och Michael Collins kommer att följa den vägen.

The End of Comedy släpps 2016 och gör sig bemärkt genom en enkelhet och en återgång till rötterna som folkpop behövde. Mellan psykedelisk pop och lo-fi, gör Drugdealer en anmärkningsvärd entré med detta första projekt.
Med en instrumentell öppning som är mycket jazzy "new yorksk", tar The End of Comedy oss till västkusten redan med låt nummer två, "The Real World", med mycket varmare ljud, nästan som om resan skulle vara den "verkliga världen", som fåglar på väg till sina vinterkvarter. Musik av Drugdealer låter helt rätt eftersom den är mycket tillgänglig, vilket påminner om värmen i 70-talets kaliforniska pop, ibland Fleetwood, ibland Beach Boys, en perfekt soundtrack för den berömda "golden hour" på stranden... Albumet är soligt, varmt, och avslutas med en instrumentallåt som också är mycket jazzy och prickas av ett stort skratt från musikern, som om man en dag behöver hitta tillbaka till östkusten... Slutet på det goda, The End of Comedy, vi borde alla tänka att det kanske är slutet i slutet av augusti när semesterklockan har klämtat...

Marie Laure